Sidor

☆ 2017 ☆

31 december 2017

januari 1
I januari drack vi vin på lördagsnätterna, jag och Måns och André och andra som trillade förbi oss på sjuan. Vi spelade Sandstorm och höll liv i Smålands. Puh, bra att någon gjorde det!

februari 1
Jag råkade färga håret rosa i ren tristess. Pendlade mellan att vara kär i en tinderkille jag dejtade och jaha nähe det blev inget, för han var så velig.

februari 2
Men så for jag till Sassa och blev Lidingös nya bowlinghallskung. Blev även kompis med bowlinghallschristian, han är typ bäst i Sverige på bowling. Det fanns en knapp där kloten landade och om man tryckte på den kom Christian och räddade vilken situation som helst. Sassa och jag ville ha såna knappar hemma.

februari 3 Hemma i korridoren var jag uttråkad och hade svårt att sova. En kväll gjorde jag en tröja av ett par strumpbyxor och gick på Smålands med Måns. I vanlig ordning. Hängde nästan bara med Måns hela vintern, våren.

mars 1 På Smålandsklubben ja. Har tillbringat majoriteten av mina lördagsnätter här sen 2011. För det var ju så lokalt, bara sju trappor ner och en halv cigg till vänster.

april 2 Jag testade hur mycket jag kom undan med. Sitta på bardisken, inga problem, köra kundvagnsrally i T-gången, inga problem. Olle hakade på mina otyg. Han är snäll. Vi flyttade in på Smålands samtidigt så vi var riktiga gamla rävar.

mars 2 Och jag började formulera en tanke, att jag nog tänkt rätt många år tidigare, men att tiden varit fel, att jag behövde göra allt det där andra först, men kanske nu. Så jag letade upp en studievägledare och frågade om tillgodoräknande och jag fick ett jobb på köpet och sen var det bestämt, att jag skulle läsa socionomprogrammet till hösten. Igen. Jag började programmet 2010 första gången, i Växjö, men det är en annan historia.

april 1
Samtidigt kände jag mig ensam och sömnen gick det dåligt med och jag försökte få rätsida på min hjärna. Fick ny medicin som kirrade allt. Ja, inte ensamheten, men den skulle jag fixa sen. Vet ni, med rätt medicin är det inga konstigheter att vara bipolär. Jag behöver bara ta medicin, sova, vakna, äta, ha rutiner, så är jag lika normalstörd som vem som helst. Det tog slut med tinderkillen, det bästa breakup jag haft, helt seriöst, vi pratade om breaket mitt i breaket, liksom utifrån, jag fick känna alla känslor och reflektera över att jag kände dem medan jag kände dem och vi gjorde bokslut på oss och så var det över.

maj 1 maj 2 maj 3
Amanda frågade: "Vad gör du under Kristi Himmelsfärd och vill du åka till Berlin med mig då?"
Jag svarade: "När är Kristi Himmelsfärd och jag är ledig alltid och klart jag vill."
Så vi drack veganska drinkar på en bar där en snygg tjej jobbade, åkte S-bahn och U-bahn över halva stan, jag tjuvlyssnade på folk och förstod vad de sa, fick användning för mina 7 års skoltyska, vi satt i Mauerpark en kväll, gick på bögmuseum och en jättevarm loppis, hade 30 grader i skuggan men kunde inte klaga. Det var inte synd om oss.

juni 1 I juni skaffade jag tinder igen. Hade den här som profilbild.

juni 2 Jag visste det förstås inte då, men en av de tre männen sitter nu i andra änden av soffan och datar data och lyssnar på mitt kent i hans högtalare. För vi bor ihop och ibland säger vi "jag ska gifta mig med dig" och "hur många barn ska vi ha?". Men det visste jag ju inte då. Först skulle jag ha mitt livs roligaste sommar.

juli 1 FÖR JAG ÅKTE PÅ KOLLO! Alltså, jag åkte för att jobba på kollo. Här är vi lediga en förmiddag, Ellen, Klara, Kajsa och jag. Vi tog Ellens nedcabbade gula Saab och åkte till Cykeltanten som hade loppis i två cirkusvagnar.

juli 2 Ledarna bodde också ihop så vi var som på kollo vi med. De flesta var där två veckor men jag och Klara och Andreas var där en hel månad. Här bodde jag.

måsland Och här badade vi när vi var lediga. Den där ön mitt i, vi besteg den, claimade, döpte till Måsland och krönte oss till drottningar och kungar.

juli 3 Kollobarnen gjorde en insanely fin och kul kollofilm om ett kasino. Casino Burglary Runaway hette den. Kolla rekvisitan. Detta var 10-14-åringar. Vi busade jämt, åkte på utflykter, hur många som helst, laserdome, äventyrsbad, marknader, Liseberg. Fast på Lisebergsdagen var jag och Kaspar och Bekim och Kajsa och Klara lediga. Då städade vi kollogården, gjorde pannkakssmet till sista dagens pannkaksfrukost och spelade rundpingis till Beatles och målade tånaglarna på varann i myshörnan.

juli 5 När barnen åkte hem grät vi. Sen skrattade vi. Sen grät vi. Alla känslor överallt.

juli 6 Och på kvällen sen hade vi ledarfest. Åt pizza och berättade varför alla var bäst, grät, skrattade, dansade till Tuesday, hade rave i en halvtimme, nakenbadade för det är tradition, åt mackor i myshörnan sen, somnade som ett urlakat knytt.

juli 4
Nästa dag åkte de hem allihop. Malin till exempel. Men Klara var kvar. Vi var ett team.

Skärmavbild 2017-12-31 kl. 13.17.19 Ett nytt gäng ledare kom. Vi blev kompisar, tur. Men det var konstigt. Som att ha blivit dumpad ena dagen för att nästa befinna sig i ett helt nytt kärleksförhållande. Sen kom de nya ungarna och vi var mitt i kollo igen.

Skärmavbild 2017-12-31 kl. 13.16.58
Jag älskar kollo. Kollo bor i mig nu.

Skärmavbild 2017-12-31 kl. 13.16.35
Fåren spelade boule. Allt går. Jag stod mitt under solen och tänkte "det kommer vara sommar resten av livet" och på sätt och vis är det så.

juli 8
Till den här bilden skrev jag så här på instagram: Ett kollobord. Tomma tacostallrikar, jag kommer sakna Annies mat. En bläckpenna, är det någon som har en penna, jag ska skriva social journal, var är alla pennor, här är en till white board, jag kommer sakna våra dagsscheman, 8.00 frukost, 10.00 samling, utflykt, spela kubb, 12.30 lunch, ta det lugnt på rummet. Tända ljus igår kväll när vi spelade Settlers, en hårborste, jag klippte Hahns hår, det var mörkt men jag tror det blev jämnt. En kortlek, jag förlorade i sjuan, men vinner vändtia ibland. Mobilen plingar, nya meddelanden i supertextchatten, vem är med vilka deltagare, behöver vi handla något, créme fraiche och frukt, några ska bada i en kall lagun. En högtalare som Klaraa hatar för att batterierna dör så fort. Min tandborste från min tandborstningen alldeles nyss, ett kollobarn sa man får inte gå runt med den i munnen vem har lärt dig det. Jag har lärt mig det. En Klaris, en Klaraa. Ska vi ta en promenad innan vi börjar, ja jag tar med tvålen och tvättar mig i sjön.

augusti 2 När jag kom hem till Skåne jobbade jag på ett demensboende. Det var inte alls som kollot, men fint på ett annat sätt.

augusti 3 Jag fyllde 27 och önskade mig pappas livshistoria och något gott att dricka i biblioteket. Pappa hörde och levererade. Kan rekommendera alla detta. Be om en förälders historia, man vet som ingenting.

augusti 4 Och Måns och jag åkte på utflykt till Tyskland.

augusti 6 Hemma hade vi fest med camparijos.

september 2 Och sen kom en kille på dejt. Jag hade inte öppnat tinderappen på hela sommaren, uppslukad av kollolife. När jag såg efter i augusti var han kvar, han som var roligast att prata med. Vi bestämde dejt. Vi pratade i 9 timmar i sträck i min guldsoffa. En vecka senare frågade han chans.

2017-09-13 rasmus Rasmus. Den bästa person jag vet.

september 1 Måns och jag kontemplerade över life as we knew it. Nu är det slut på gamla tider, nu är det färdigt inom kort, sa vi.

oktober 1 Och det hade vi rätt i. För den första söndagen i oktober flyttade jag ut från Smålands och in hos Rasmus. Bara så där. Vi hade inte ens känt varandra i en månad. "Vi är inte kloka", sa vi till varann, "men det är det som är så kul".
Skärmavbild 2017-12-31 kl. 14.06.37 Jag kom på återbesök i korridoren. De hade gjort utflyttningsfest för mig. Unga Alex till exempel.

Skärmavbild 2017-12-31 kl. 14.06.50 Och hans bror Max och Ramajana och Måns. Max fick min guldsoffa. Det kändes bäst att den fick stanna på sjuan. Det här var förresten Ramajanas första kväll på Smålandsklubben, fastän hon bott i korridoren i typ tre år. Och Måns, min granne Måns.

Skärmavbild 2017-12-31 kl. 14.07.01 Sen smet jag, saknade min kille och kände mig färdig med Smålands. Tack och hejdå. Så här hade Måns pyntat på korridorsdörren. Forever 22.

Skärmavbild 2017-12-31 kl. 14.04.22
Och nu är det han och jag.

december 1
Vet ni nå sjukt? Hans mamma föder upp hundar, så jag känner mig helt Elsa Billgren. Vi var och snodde två stycken en liten vecka. Alma och Blistai. Men det är helt orimligt att ha hundar mitt i Malmö så de fick åka hem igen men vi kan hälsa på när som helst såklart. Alma ringlar ihop sig som en krumbukt i mitt knä, hon älskar mig.

Och nu är året slut! 2017, du var en pärla!

Här är några andra år jag haft:
2016
2015
2014
2011
2010 del 1 och del 2

En sjö är en vattensamling som inte är en del av havet

1 december 2017

Snittar elva timmar sömn per natt, ställer inte klockan, låter hjärnankroppen avgöra själv. Vilar all ledig tid, ett gott självomhändertagande, skulle Katharina säga. Det är min sjuksköterskekontakt på mottagningen. Hon är klok, snäll och ser mig som en vuxen person. Annars är vårdpersonalen duktig på att göra mig liten. Jag är inte liten. Jag är lagom. Min lillebror Sami, tie år, säger att jag "har sinne som en femåring och kropp som en tjugosjuåring som ser ut som en sjuttonåring". Hittills har ingen bättre beskrivit mina åldrar. Jag gick runt Pildammsparken idag. Det kändes som att varva Växjösjön, både till utsikt och längd, något kortare kanske, jag vet inte, jag gick förstås omvägar. Tänk, i Malmö kallar de en pöl damm, i Växjö heter det sjö. Hur stor får en liten sjö vara som minst? Fyra av mina fem syskon bor vid en lagom stor sjö som heter Lillesjön. Jag såg en man mata sjöfåglarna. En Hitchcockscen om de organiserade sig. Jag vet inte om fåglar i regel organiserar sig på andra sätt än som v-formationer på väg bort. 16.23. Snart kommer Rasmus hem. Jag sträckläser Recovering Shopaholics och katalogiserar allt jag har. Hänger ut kläder på vädring på en slags balkong som vi har som egentligen är ett tak. Mittemot ligger Triangeln, jag har mätt, det tar lika lång tid att gå hemifrån och dit som det tar för mamma att gå från huset till stallet. 16.29. Lyssnar på Strokes. Letar efter en rubrik. Wikipedia säger: "Någon allmänt accepterad undre gräns för en sjös storlek finns inte; i Sverige räknas vattensamlingar med en yta på minst en hektar (10 000 kvadratmeter) då man uppger att antalet sjöar är nära 96 000." 16.35. 

Jag springer så sakta jag kan

30 november 2017

Tog ledigt en liten vecka. Pluggar dubbla kurser snart, 200%. Ligger i soffan idag, lyssnar på diskmaskinen, dricker ljummet kaffe ur My little pony-muggen. Browsar minimalisminternet, downshifting, hållbarhet, lär mig stoppa strumpor, rent teoretiskt då.

Hittade min brudklänning i garderoben nyss, jag undrade vart den hade tagit vägen efter flytten. Ja jag köpte en brudklänning en försommar när jag inte var ihop med någon, tänkte där är den ju, den ska jag ju bära, jag träffar ju rätt sen, det vet jag ju. I tre månader har vi sagt: Jag ska gifta mig med dig/Ja, och jag ska gifta mig med dig. I måndags sa han: Du är alldeles för lite min fru. Jag sa: Jag ska gifta mig med dig i sommar till exempel. Är vi förlovade nu? undrade han. Ja. Eller. Är det verkligen nu vi blir det? Har vi inte varit det hela tiden?

Tre veckor efter första dejten sa han: Jag har tänkt, varför bor vi inte ihop? Vill du flytta in hos mig? Jag sa: Jag vill vara där du är.

November. Vi håller hand på Triangeln och tittar på ringar, fula, så fula, och guldindustrin är smutsig tror jag nog. Måste man. Nej, man får som man vill. Vad ska vi med ring till? Så åbäkigt i vägen. Händerna är till för arbete och kärlek, vi börjar där. Vi börjar i händerna, sen växer vi i oss.

Man får göra lite som man vill. Man får göra så lite man vill också, inget måste man, bara andas, säga ja, säga nej, mest säga nej: Nej, tyvärr min hjärna är överhettad, jag kan inte jobba, jag förstår inte vad något betyder längre, jag råkade springa igen, som jag ju gör, ni vet, jag är så duktig, så presterande, dubbelt upp hinner jag när ni hinner hälften eller kanske inte ens ropa: Hey, vänta! Vänta på oss!

Jag sitter i soffan i rutiga byxor som ibland är utomhusbyxor och ibland pyjamasbyxor. Jag räknar mina plagg, har checklistor, 6 polotröjor, 2 svarta jeans, 20 trosor, jag lagar hål i en tröjärm, tar bort klisteretiketter på schampoflaskorna, my brain is fried, den orkar inte se alla budskap från badrumshyllan. Schh. I diskmaskinen slår vågorna av och an, av och an. 

Utan närmare specifikation

21 november 2017

Allt här är taget ur sitt sammanhang, jag skriver selektivt, är inte ensam om det, det är bra mest nästan jämt, det måste du veta. Jag är rotad. Jag har hittat hem, det har börjat nu. Men jag balanserar igen. Sommaren var min roligaste hittills. Jag stod mitt under solen och tänkte: det kommer vara sommar i resten av mitt liv. Men inte ödesmättat som 2016. Utan rent och klart: Sommar. I resten av.

Jag balanserar, minskar medicinen med 25 milligram, det är skört. Jag är stark. Jag har följande känslor i min kropp: trötthet, ont i huvudet, illamående, det värker i mina leder, jag kan bara somna om jag tar tablett. Men jag mår: bra. Jag mår så bra som jag har mått utan att vara alldeles för glad.

De säger att de ska skjuta den vita älgen. Jag längtar efter hunden. Leva hela livet i merinoull, kängor, överstrykningsrosa varseljacka. I skogen är det fuktigt och kallt som i grönsakslådan längst ner i kylen. Syreupptagningsförmågan ökar med 50%.