Sidor

I'll be there for you when the rain starts to pour

13 april 2017

Det är konstigt med kärlek i tv-serier. (Ja, det enda jag gör atm är att kolla på serier, jag har således ett antal analyser att dela, bare with me). Anyways, det är konstigt att paren som är *meant to be* sysslar med nå slags av- och på-ande under tio säsonger för att slutligen *end up together*. Detta trots alla breaks, trots alla bråk och snedsteg och missförstånd. Rachel och Ross. Robin och Ted. Elliot och J.D. Carrie och Mr. Big. Vet de inte att av- och på-ande är relationsdöden? Vet de inte att av- och på-ande bryter ner tryggheten, tilliten, kärleken, tills det bara finns ambivalens och osäkerhet kvar? (Vid en otrygg anknytning är det vanligt att växla mellan att knyta an och stöta ifrån). 

Det här ska vi tycka är romantiskt och det gör vi. De är ju *meant to be*. Det är bara tajmingen som är fel, den ena vet inte vad den känner, den andra ligger med bästa kompisen, det finns ett jobb på en annan kontinent, de bråkar för mycket och kan inte kommunicera. Men. De är odiskutabelt gjorda för varandra och vi blir därför heller inte förvånade när de till sist får varandra, tvärtom.

I den riktiga världen är det här relationshanterandet noll romantiskt och hundra destruktivt. I for one är skitdålig på det här. Majoriteten av mina relationer har slutat i vi gör slut vi försöker lite till vi gör slut det är klart vi ska va med varandra nej det är klart vi ska göra slut. Kanske hade relationerna tagit slut ändå, förmodligen och förhoppningsvis, för jag skulle inte fortsätta vara med någon av dem, men ett clean cut hade varit schysstare mot alla. Obviously. 

Vet ni varför paren i serierna/filmerna/böckerna håller på så här? För att alla fiktiva kärlekshistorier bygger på samma problem: "vad är det som håller dem ifrån varandra?" (källa: lärare i genus- och filmvetenskap samt egna empiriska studier). I den riktiga världen vill jag åtminstone tro att kärleksrelationer bygger på något annat. Typ gemenskap, förståelse, solidaritet & vänskap. Så jävla dum är jag. 

Och en sista reflektion innan jag packar med mig hamstern och åker till skogen: Jag har maratonkollat på alla Vänner-avsnitt (twice), men kan fortfarande inte texten till introlåten.

Inga kommentarer