Sidor

I was twenty one years when I wrote this song

12 april 2017

Jag är så bottenlöst trött, jag har sovit sen i söndags. Är det sjukdomen eller för lite protein i maten eller är det våren (man faller ju så lätt dit då, det är för alla) eller är det en kropp som inte är färdig efter språngmarschen genom 2015? Hur lång tid tar det att komma tillbaka? Hur orkar man? Hålla sig vaken alltså. Jag orkar allt annat. Jag är större nu och ingenting kan ta ner mig. Så är det. En påminnelse när allt annat är vagt. Jag har förresten lagt ner åldersstressen. Jag är 26. Jag har inte ens varit vuxen i ett decennium. Och i Friends och HIMYM och Scrubs är karaktärerna 24, 25, 26 i första säsongen. Om det ska börja någon gång så är det väl nu. Men det har jag gått och tänkt så länge, att det börjar nu alldeles snart när som helst. Som om jag inte lärt mig nånting av mig själv. Jag måste läsa om min bok. Det finns ingen början, bara fortsättningar, vi hakar i oss själva och blir lite större, lite mer, men inte så mycket klokare. Du förstår, vi är trots allt barn hela livet. 

Inga kommentarer