Sidor

Och när jag ska åka hem kryper jag in under trappan, viskar: "Dig tycker jag mest om av allihop"

14 januari 2017

Första gången jag såg dig var jag nydumpad och du sprang före i skogen. Det var i april och jag tror inte vi pratade så mycket då. Andra gången jag såg dig hade det blivit höst och jag hade jobbat mig trasig. Ryggen mot köksskåpet, golvet var smutsigt och du satte dig bredvid, var tyst bara, och jag gråtsnorade mot din hals. På sommaren sen flyttade jag hem till dig. Jag hade ingen hud, hade glömt hur man pratade. Du letade efter mig, du väntade utanför min dörr, du bad mig röra vid dig. Jag drack kaffe med bottensump, grät, sov mitt på dagen. Tappade tid men förmiddagarna var våra. Vi gick i skogen. Du i serpentiner jagade före, stannade vid träd. Vid myrstackar, ville titta på allt, var intresserad av allt, hästskit, fågelkadaver, jag långsamt rakt. Du kom när jag ropade. Vi följde stigar som inte fanns. Ner till sjön, snavade bland ormbunkar, aktade rotvältor. Du var i vattnet också sen det blivit november, ville alltid bada. Dina hårstrån överallt, på mina kläder, mellan datorns tangenter. Jag hittade dem när jag flyttat tillbaka till staden, där du aldrig varit.

first meeting

Inga kommentarer