Sidor

Konsekvenser

3 december 2016

Jag rör knappt golven när jag springer genom rummen. Det är vinter och jag har jackan öppen, jag är mitt eget kärnkraftverk. Jag dricker vin och dansar i köket och sover inte. Jag är roligast och snyggast, den enda kvinnan här som inte är galen. Jag behöver inte äta och jag har överlistat sömnen, igen. Jag vet att det är fel. Jag tar min medicin, jag gör så gott jag kan. Men när mitt huvud har gett mig ett drug supply är det svårt att väja. Så väldigt svårt. Fastän jag vet att det kommer slå tillbaka. Jag vet, men jag känner inte. Jag är inte här, jag är högt högt ovanför, ingenting kan nå mig. Och det går en dag och det går två dagar. Och tre dagar och fyra och fem dagar. Den här gången. Sen singlar jag ner. Och nu förstår jag inte vad det var jag var så glad för. Nu gör det ont när någon pratar, nu går allt rakt in. 

Inga kommentarer