2017/03/22

Remember, remember, this is now, and now, and now. Live it, feel it, cling to it. I want to become acutely aware of all I've taken for granted.

Någon spelar på ett piano ovanför. Skalor varje dag. La la la la la la la nej nej nej nej nej nej nej ba ba ba ba ba ba ba. Jag hör det även när jag inte är hemma. Andra saker nu: jag skaffade spotify igen. Ett år i itunes med kent. Så mycket musik det finns. Vet ni hur mycket? Jag lägger listor, lyssnar på övergångarna igen och igen. Hur de passar eller inte. Och övergångar, jag tänker på mina. Ett jobb jag sökte som jag vill ha. En lägenhet jag sökte som jag vill ha. I två städer. En kille jag gillar men med sånt vet man ju inte. För länge sen gjorde E och jag en modell för livet. Tre delar. Sysselsättning, boende, relationer. Om en av de fuckar. Man kan råka göra slut när man borde byta utbildning. Man är färdig med sitt jobb men säger upp lägenheten. Det skaver men var skaver det? I mig inget skav men ett kli. Jag nu, det händer kanske nu. Handen på handtaget, vi gläntar, vi tittar ut. 

Spotify, mars 2017: S/S 17 
Youtube, mars 2011-mars 2017/prolog/fjärilar/alltid: This Is Now

2017/03/13

Blicken rakt fram som i video

Bild 2017-03-13 kl. 12.20Bild 2017-03-13 kl. 12.18 #3Bild 2017-03-13 kl. 12.15 #4
Postar photoboothbildsvar på frågan är det här ett plagg att spara? Oftast nej. Rensar ut igen, som vanligt, jaja. Uttråkad, uttröttad, trött av inget, jag gör inte så mycket. Jobbar några timmar. Träffar några vänner. Går i cirklar. Jag träffade en studievägledare i fredags. Jag ska: söka in och komma in och om tre eller om det är fyra år är jag klar med något jag påbörjade 2010. Påbörjade, hittade inte engagemanget, skrev en bok istället. För att motivera varför jag inte pluggade, jag gör något viktigt här, jag har inte tid med tentor och grupparbeten. Sen hade jag det ändå. Flyttade till Lund, läste genusvetenskap, tog en examen, läste retorik, läste sociologi, tog en andra examen, läste sexologi, blev sjuk. Och nu: socionom. Socionom? För sex års studier är inte tillräckligt. Tydligen. Och jag sluter en cirkel, vi gör ju så, många år efteråt. En riktning i alla fall. Vi kan börja så. Att söka, att se. 
Kjol: Lagd i högen med bidrag till trapphusfreeshopen. 
Ansikte: Skrubbat med kaffesump, smort med aloe vera, kokos, sheasmör. Djuphavsgravar under ögonen, för jag ser ut så. 

2017/03/04

I was looking at the big sky

Kommer hem 10:04 med underkläderna i handväskan, upptäcker en väg som går snabbare från stationen, fastän jag bott här i över fem år, alltid något nytt. Om nitton minuter ska jag gå till A för brunch. Så sex and the cityigt, visst. Jag jobbar lite för lite, för lite för vadå? För min rastlöshet. Det är bra. Ett bra tecken. Som en frisk nu. Det tar sig. Det regnar lite och när hans buss kommer säger han vi ses snart igen. Och det gör vi. 

2017/02/27

I put this moment here

Att finnas mitt i. Bara.

2017/02/12

Jag hatar böckerna jag skrivit, jag hatar allt jag nånsin sagt

I tisdags var jag hos en kurator, jag sa jag måste prata om förra sommaren, hon sa du har haft ett stort lidande. Jag kan inte ta en sån sak på allvar. Lidande. Som någon manlig författare vid förra sekelskiftet med ego större än helfigursspegeln. Eller idag för den delen. Jag vet inte. Men jag vet att det är söndag och ikväll kommer någon jag gillar hit. Och sånt gör mig rädd, om det ens är lönt, jag växlar distans. För man går när jag gör ont. Man finns inte där. Och det är inte helt sant för P stannade och D öppnade sin dörr och A sa skriv om du behöver mig skriv närsomhelst och man kan göra så jag vet det och kanske känner jag det också men de flesta. De allra flesta. Är inga att räkna med. De allra flesta vill inte gå rätt in i den som gör ont. Men man kan inte leva ett liv så. Man kan inte väja, man får inte väja, från något håll. Man måste kollidera. [...] Här skrev jag först ett utdrag ur boken, om vikten av att begrava sig i andras kroppar, ställa alla frågor, de allra jobbigaste, klampa rakt in. Men jag raderade det. Jag hatar den jävla boken och det gör jag inte, verkligen inte, den är det största jag gjort, det jag hatar mest. Och jag vet att det här är farligt, det här är djupa vatten. På 70 000 famnars djup tappar jag tron och ångrar allt. Allt jag sagt, allt jag gjort, den jag är. Och jag måste skriva en post-it. Det är värt det. Det är alltid värt det.